Job 7:13-21
Svenska Folkbibeln 2015
13 När jag säger:
”Min bädd ska trösta mig,
min viloplats ska lindra min oro”,
14 då skrämmer du mig med drömmar
och skräckslår mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,
hellre dö än vara ett benrangel.
16 (A) Jag är trött på det här,
jag kommer inte att leva för evigt.
Låt mig vara,
för mina dagar är en vindfläkt.
17 (B) Vad är då en människa,
att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon,
prövar henne vart ögonblick?
19 (C) När ska du vända din blick
ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
20 Har jag syndat, vad gör det dig,
du människornas bevakare?
Varför har du gjort mig
till din måltavla
och låtit mig bli en börda
för mig själv[a]?
21 Varför förlåter du inte min synd
och tar bort min skuld?
Snart ska jag ligga i stoftet,
du kommer att söka efter mig
men jag finns inte mer.
Footnotes
- 7:20 för mig själv Andra handskrifter (Septuaginta): ”för dig”.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation